I somras (sommaren 2017) skrev jag en mikronovell inför någon novelltävling. Novellen blev inte publicerad därför tänkte jag nu dela den mikronovellen med er.
Novellen handlar om den typiska svenska sommaren ur invandrares ögon. Skriv till mig gärna i kommentarerna vad ni tycker om novellen. Glöm inte att trycka på “Följ” så att ni följer min blogg och läser vad jag skriver!
Ha en trevlig läsning! 🙂
Nour
Den första sommaren med dig
Solstrålarna sprider sig överallt. På träd. På gräset. På himlen och mycket mer.
När solstrålarna finns överallt sådär blir allt finare. Alla saker lyser med sina färger och dansar glatt. Finast av alla dem är du som går glad på gatan framför mig. Ditt bruna hår glänser under solen och du kan inte sluta att le. För en timme sedan när jag höll på att diska och en lysande varm solstråle pressade sig genom persiennerna och mötte mina ögon gjorde jag några smörgåsar och därefter väckte jag dig. Och nu vaknar du som sommaren vaknar till livet. Du log med hela ansiktet och sa att äntligen skulle du få ta på dig den rosa blommiga klänningen för första gången i år.
Havet doftar. Träden lyser grönt. Fåglarna kvittrar.
Vi sitter på gräset och du tar en smörgås. Dina bruna ögon lyser varmt under solen och det ser ut som om honung smälter i dem. Du tittar glatt långt bort mot havet som om det var första gången i ditt liv. Du pekar på blåklockorna, förgätmigejen, himlen och havet och då säger du att allt vackert är blått. Du äter klart och du hittar en buske med något rött i. SMULTRON. Du börjar plocka dem och jag minns en mening i en sommarvisa som vi läste under svenskakursen.
“Och smultron de gör jag åt barna för det tycker jag de ska få”. Det är fuktigt i luften och det börjar blåsa. Du springer till mig och visar mig de där små röda smultronen i din lilla hand. Plötsligt ösregnar det.
Tunna varma regndroppar slår mot oss och det doftar regn från marken. Du springer glad på gatan med smultronen i handen. Havet och himlen blir helt vita, ditt hår är blått som gräset och jag undrar..
Är det solstrålarna som färger allt?
Nour Al-houda Kanjo
Nour Alhouda Kanjos blog 